// Hon ville inte tänka så. Barnets rörelser i henne som en fisk. Som om han slog mot henne med sina fenor, instängd. Han var av manskön, inte ens en pojke, en främling är en man, tänkte hon. Och jag vet inte vem du är. Jag vet inte vem du är. //
Jag längtar efter att skriva igen. Men att börja är alltid svårt. Därför börjar jag alldeles i början. Vid skrivövningen.
Varje vecka, eller kanske oftare, lägger jag upp en mening, ett citat, ett ord som jag slumpmässigt plockat från en bok, en tidning, kanske ett brev. Kanske en bild, ett ljud. Sedan skriver jag något utifrån det. Eller inte. Som det kommer. Det finns inte bra och dåligt, vackert eller fult. Bara ord. Eller tystnad. Jag ger mig 5 minuter att skriva. Inte mer. Det är mitt sätt att lura mig själv till nya platser.
Vill du vara med? Klicka på inlägget och lägg in din text i kommentarsfältet. Den behöver inte ha någonting med de andra texterna att göra, den behöver ingenting alls annat än att på något sätt ta avstamp i inläggets rubrik. Det är allt. Och kom ihåg; ett ord är ingen dikt, men två ord är en dikt. Då kör vi.
//
SvaraRaderaHon ville inte tänka så. Barnets rörelser i henne som en fisk. Som om han slog mot henne med sina fenor, instängd.
Han var av manskön, inte ens en pojke, en främling är en man, tänkte hon. Och jag vet inte vem du är.
Jag vet inte vem du är.
//
mitt emot mig
SvaraRaderaen främling
trots att vi möts
varje dag
och har gjort så
i flera år
det är tystnaden
som är det största
avståndet
I blek morgonsol
SvaraRaderaHar hon släppt in en främling
Liljevit i hyn
Hår som ebenholtz
Hon har släppt in en främling
Han står i hennes hall