2010/04/02

"Först och främst vill jag göra absolut klart"

ur "Scenprator" av Sandro Key-Åberg
Upplagd av kl.

3 kommentarer:

  1. Sofia2010-04-02 23:31

    //
    att hon aldrig hade velat något liknande. Det hade inte varit rätt. Hon älskade den här vägen, jorden, sanden, dammet. Hon drog med handryggen under näsan, kliade sina myggbett som alltid blev underligt stora, som femtioöringar. Hon hade aldrig velat ha det så, så lämna vägen ifred. Låt den damma, låt henne vattna så stoftet lägger sig, så som hon älskade. Och även om hon inte finns, låt det vara.
    //

    SvaraRadera
  2. E2010-04-06 16:07

    Först och främst vill jag absolut göra klart det här. Vi kan inte fortsätta förrän det här är klart.

    Och det sliter och skriker och drar. Jag vill helatiden veta mer, jag vill veta ALLT. Jag vill äta vartenda litet dammkorn av fakta och sluka varje mening som du säger. Jag är ett monster som lever på den sjukdom du matar mig. I min mage växer ett svart hål som kan sluka allt. Och mer! GE MIG MER! Allt det sjuka fransar kanterna på mitt hål och det vidgas, blir större och större. Tillslut är det omättligt. Det sliter och skriker och drar.

    Jag är ett monster. Mina ögon rullar bakåt i huvudet och jag är arg, GE MIG MER! Varför får jag inte mer? Jag vill veta allt, jag vill smaka på vartenda dammkorn av fakta, smeka det med min tunga, känna det kittla mot min gom. I min mage vidgas ett stort svart hål. Jag lever på den sjukdom jag matas med. Rinner ner som tjära längst min strupe, rispar mig på insidan av halsen och det svider. Men ge mig mer, JAG VILL HA MER!

    Kanske blir det aldrig klart. Kanske kan vi inte fortsätta för att det aldrig blir klart. Men snälla du, mata mig, jag är så svulten.

    SvaraRadera
  3. Magnus Tannergren2010-04-08 12:44

    är vi förlorade?
    frågade du

    nej
    svarade jag

    men minnet
    är som tårar

    vattnet
    var glasklart

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)