2010/04/20

"Hon kom en slaskig förmiddag."

ur "Serenader" av Peter Kihlgård
Upplagd av kl.

3 kommentarer:

  1. Sofia2010-04-20 10:27

    //
    sa ingenting, satte sig bara på trappan.
    blev väl blöt i baken kan jag tänka
    men öppnade inte munnen förrän jag räckte henne
    en kopp kaffe som ångade i kylan.
    det var som att känna någonting ömtåligt
    glida en ur händerna
    hur hon nästan kommunicerade hela tiden.
    läpparna gled isär och tungan glittrade och vred sig
    som om hon hade orden där inne i munnen
    men skulle lära känna dem först.
    som ett barn smakar på världen.
    men hon var inget barn.
    eller knappast iallafall.
    hon frös hur som helst aldrig
    och hade ärr på kroppen som riktig karl.
    //

    SvaraRadera
  2. E2010-04-21 11:00

    Hon kom en slaskig förmiddag, gick bara rakt in och satte sig på sängkanten.
    Jag såg genom glipan i dörren in till sovrummet hur hon knöt upp skorna, kastade den blöta jackan i ett hörn och fortsatte klä av sig. Hon var blek, så blek som man är efter en lång och tung vinter. Smal men ändå inte späd.
    Jag höll på att bre min frukostmacka och stod i köket med gåshud på benen i bara trosorna. Hon hade gjort såhär mot mig så många gånger förut, hon visste att jag aldrig skulle säga nej. Hon visste att min säng alltid var varm, för henne.
    Jag visste också precis vad som skulle hända. Att jag först motvilligt skulle stå kvar ett tag, och tveka över något som jag redan visste att jag ville. Sedan skulle jag gå över tröskeln in i sovrummet. Lyfta på täcket och krypa ned bredvid. Känna hennes svala, blöta hår mot min kind, hennes höftben mot min mage, hennes marsipanskära bröstvårtor mot mina revben. Allt det här visste jag redan skulle hända, och även det som kom sen. Hur hon skulle gå utan att säga något alls. Hur känslan av ensamhet skulle smyga sig på så fort hon stängt ytterdörren, och hur jag skulle plågas av ovissheten kring när och om jag nånsin skulle se henne igen.

    SvaraRadera
  3. ea2010-05-12 20:48

    hon kom en slaskig förmiddag.

    jag lutade mig tillbaka.
    bjöds på en dov känsla av baksmälla.
    tack verkligheten.
    jag ska rycka upp mig.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)