2010/04/11

"-Sex minuter till, säger den lilla flickan."

ur "Fartyget Night" av Marguerite Duras
Upplagd av kl.

4 kommentarer:

  1. Sofia2010-04-11 09:47

    //
    Vattnet är ljummet och vitt som mjölk. Doftlöst. Det susar bakom kaklet i de där märkliga svarta väggarna. Rummet är fönsterlöst och utan någon märkbar ljuskälla men ändå jämnt upplyst.
    Först är jag rädd, vill fråga henne om ärren som breder ut sig som spindelnät över hennes axlar ner mot den beniga bröstkorgen. Hon är så liten men blicken är bestämd, nästan mörk.
    Hon sträcker fram handen, en signal att klä av mig igen. Jag tvekar, drar morgonrocken hårdare över brösten men hon skakar otåligt armen och det är någon nästan barnsligt i gesten. Väsande släpper hon ut en suck mellan tänderna.
    Luften är kall mot huden när frottén lämnar kroppen. Jag är naken i rummet nu men för henne är jag knappt människa.
    -Sex minuter till, säger den lilla flickan.
    //

    SvaraRadera
  2. Kevin2010-04-12 13:56

    Först ska jag springa. Ut och upp och över och framåt. Bestiga berg och korsa hav. Jag ska leta rätt på allt det jag gjort och göra det igen. Jag ska kyssa dina fingrar efter varje knapptryck och låta dig ramla ner med mig mot gräset där vi ska rulla fort fort som vi gjorde när vi var unga. Eller som vi aldrig gjorde men ville göra.
    Sen ska jag prata. Visa dig det inget som gör mig. Berätta allt som inte betyder något för någon men som är livet och jaget och det som gör mig precis så unik som alla andra. Du vet inget som du kommer veta sen.
    Snart.
    Vänta lite bara...

    SvaraRadera
  3. tom_around2010-04-12 21:24

    Vi fortsatte att stå stilla. Alla kunde se oss.

    SvaraRadera
  4. E2010-04-13 08:59

    - Sex minuter till, säger den lilla flickan. Hon står där i mörkret och jag ser henne knappt, bara en svag silhuett som följer hennes ena sida, längst med armen ut till fingertopparna. Jag förstår inte alls vad hon menar eller vad hon vill. Men jag nickar, utan att tänka på att min lätta huvudrörelse knappast går att uppfatta i becksvärtan.
    Jag hör hur hon rör sig, hennes fötter gnider sig mot det grusiga golvet i ett skrovligt, nästan väsande ljud. Och hon andas ut tungt, hennes andedräkt doftar sött utav hallon.
    - Fem minuter till, säger den lilla flickan. Och jag förstår att hon räknar ner, jag undrar bara till vad?

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)