2010/04/26

"Jag såg på mamma och jag tror att det var första gången som jag verkligen såg hur hon såg ut."

ur "Brev" av Per Erixon
Upplagd av kl.

4 kommentarer:

  1. Sofia2010-04-26 17:07

    //
    -Ser du ut så där, sa jag och kunde inte dölja föraktet i rösten. Ett sting av dåligt samvete sköt genom magen men så såg hon på mig igen och irritationen kom rusande tillbaka.
    -Gå och sminka dig igen, jag klarar inte av att se på dig.
    Hon vände sig mot drinkvagnen och stötte hårt med tången i ishinken. Ett vasst litet skratt slank ur hennes mun, kort och avhugget som om det överraskat också henne. Hon slog lätt med naglarnas översidor mot glaset, ett klart kallt ljud. Jag ville slå henne.
    Hon sträckte sig över bordet efter olivskålen men sånär som på några tandpetare var den tom. Den tunna, skira kjolen frasade runt hennes ben. För en sekund slog det mig att det lätta fina tyget var allt för fint för detta gift till kvinna.
    Skålen svävade i hennes utsträckta hand.
    -Är du söt och hämtar några oliver. Mamma behöver något stärkande.
    Ögonen var bleka, nästan genomskinliga och utan den vanliga tunga ramen av mascara flöt de ut och försvann i det glåmiga ansiktet.
    -Apa, väste jag och vände mig bort. Det var ett märkligt skällsord i sammanhanget men hon suckade bara och gav upp.
    //

    SvaraRadera
  2. Kevin2010-04-26 19:37

    Linjerna i pannan, vecken runt ögonen. Den blanka hyn som ständigt försöker döljas och vittnar om utmattningen.
    Jag har alltid försökt förstå. På något sätt rättfärdiga vem hon är och vad hon gör. Jag bryr mig för att överleva. Kryper ner i ett skal och målar på väggarna. Svart, grönt, blått. Mörka färger. Mörka historier. Linjerna går som ett kaos genom livet utan att stanna. Den ena färgen inpå den nästa. Färg. Efter färg. Efter färg.
    Penseln torkar och jag lägger mig ner för att tänka. Kan inte se genom skalet. Det är täckt av färgerna.
    Följer mina penseldrag tillbaka till början och kliver ut. Petar hål med skaftet och lyckas bryta loss. Behöver det. Bryta ner för att bygga upp. Killing yourself to live.
    Nu såhär på långt håll så är linjerna diffusa. Jag ser något annat.
    Men nu bryr jag mig inte.

    SvaraRadera
  3. Magnus Tannergren2010-04-26 20:27

    jag minns lampan
    ljuset

    och dina ögon

    som tittade på mig

    jag minns lampan
    och värmen

    och din röst

    det är
    det första
    jag minns

    SvaraRadera
  4. E2010-04-28 16:03

    Jag såg på mamma och jag tror att det var första gången som jag verkligen såg hur hon såg ut.

    Bittert avskalad,
    intrasslad i minnen,
    känslolös och kall.

    Trots att jag såg henne precis så som hon var kunde jag inte förstå henne alls.

    Hon var så långt borta,
    ett sjumilasteg,
    en livstid.

    Bakom ett glas,
    på andra sidan en mur,
    skyld i dunkel.

    Min mamma, så som jag aldrig sett henne förut.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)