Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Kom skriv med mig
Så funkar det och varför
Jag längtar efter att skriva igen. Men att börja är alltid svårt. Därför börjar jag alldeles i början. Vid skrivövningen.
Varje vecka, eller kanske oftare, lägger jag upp en mening, ett citat, ett ord som jag slumpmässigt plockat från en bok, en tidning, kanske ett brev. Kanske en bild, ett ljud.
Sedan skriver jag något utifrån det. Eller inte. Som det kommer.
Det finns inte bra och dåligt, vackert eller fult. Bara ord. Eller tystnad.
Jag ger mig 5 minuter att skriva. Inte mer. Det är mitt sätt att lura mig själv till nya platser.
Vill du vara med?
Klicka på inlägget och lägg in din text i kommentarsfältet. Den behöver inte ha någonting med de andra texterna att göra, den behöver ingenting alls annat än att på något sätt ta avstamp i inläggets rubrik. Det är allt.
Och kom ihåg; ett ord är ingen dikt, men två ord är en dikt.
Då kör vi.
Varje vecka, eller kanske oftare, lägger jag upp en mening, ett citat, ett ord som jag slumpmässigt plockat från en bok, en tidning, kanske ett brev. Kanske en bild, ett ljud.
Sedan skriver jag något utifrån det. Eller inte. Som det kommer.
Det finns inte bra och dåligt, vackert eller fult. Bara ord. Eller tystnad.
Jag ger mig 5 minuter att skriva. Inte mer. Det är mitt sätt att lura mig själv till nya platser.
Vill du vara med?
Klicka på inlägget och lägg in din text i kommentarsfältet. Den behöver inte ha någonting med de andra texterna att göra, den behöver ingenting alls annat än att på något sätt ta avstamp i inläggets rubrik. Det är allt.
Och kom ihåg; ett ord är ingen dikt, men två ord är en dikt.
Då kör vi.
Annan inspiration
// Sofia
Bilder här är mina om inte annat anges.
Kom skriv med mig
han tog sin väska.
SvaraRaderajust som jag klev in i hallen.
stå inte där ute och vinka. sa han.
Allt är packat
SvaraRaderaVikt i fina högar
Sorterat
Ordnat
Fastspänt med tunna remmar i bomull
Och förslutet
Igenklickat med lås
Som vore det en hemlighet
Inlåst i ett valv
Först känns väskan inte så tung
Inte alls faktiskt
Men runt hörnet
Utanför tobakskiosken
Värker det i fingrarna
Fast ändå inte lika mycket
Som det värker
I mig
Tre par vita skjortor. Tre par vita undertröjor. Ett par svarta kostymbyxor. Två slipsar. En mörkt brun, aningen grå. En blå. Fyra par svarta underkläder. Fyra par svarta strumpor. En tandborste i två delar, en cylinder och ett skaft med själva borsten på. Tandkräm på minitub. Hårgelé. Pass. Pengar, kronor.
SvaraRaderaDamm.
Det klickar när väskan går i lås.
Plockar upp en trasa och drar med den över spegeln för att avslöja trötta ögon och en stubbig haka. Röd näsa.
Inte ett ljud. Ingen som vet.
Ner för trappan som aldrig mer knarrar för att möta det sista solljuset i öst där horisonten brinner av drömmar och rädslor och barn som aldrig skrattar.
Det betyder inget. Tre skjortor. En liten prick på spegeln när du lutar dig över handfatet sömndrucken fem på morgonen. Tre undertröjor. Den sista dagen innan lönen kommer och du helt plötsligt inte vet varför du jobbar. Ett par byxor. Det betyder inget. Två slipsar. Sic transit gloria mundi. Fyra underkläder. Sex millioner och allt är upplyst. Fyra strumpor. Varför jag? En tandborste för att se fin ut när du dör och tandkräm för att lukta gott precis som alla jävla andra och hårgelé för annars kommer ingen ihåg dig.
Pass.
Ibland tror du inte att du finns på riktigt utan att dina drömmar är ditt verkliga jag och du funderar på om alla andra också bara går runt som skal för sina drömmar.
Pengar.
Utan mening vet du inte vad du ska göra.
Mot väst där drömmar uppfylls och det förlovade landet där Jesus lever i gemene Amerikan och allting är uppfyllt och har en mening.
resan hade varit lång
SvaraRaderautan avbrott
många mil
hade rullat
genom hans kropp
men himlen
var densamma
här som där