Jag rör mig i ett rum Och andas in en doft Ljudlösa steg och kalla tår Ett mjölkglas i min hand Det skvimpar när jag går En blöt fläck på en matta Den mörknar och sugs upp
Jag hörs inte alls Och syns inte här bredvid Mina fingertoppar mot hud Precis där pulsen slår Jag ser hur huden rör sig Hur livet bultar förbi Jag andas in en doft Och går med kalla tår Över en matta som är blöt Nu Nu kan du glömma bort
Jag längtar efter att skriva igen. Men att börja är alltid svårt. Därför börjar jag alldeles i början. Vid skrivövningen.
Varje vecka, eller kanske oftare, lägger jag upp en mening, ett citat, ett ord som jag slumpmässigt plockat från en bok, en tidning, kanske ett brev. Kanske en bild, ett ljud. Sedan skriver jag något utifrån det. Eller inte. Som det kommer. Det finns inte bra och dåligt, vackert eller fult. Bara ord. Eller tystnad. Jag ger mig 5 minuter att skriva. Inte mer. Det är mitt sätt att lura mig själv till nya platser.
Vill du vara med? Klicka på inlägget och lägg in din text i kommentarsfältet. Den behöver inte ha någonting med de andra texterna att göra, den behöver ingenting alls annat än att på något sätt ta avstamp i inläggets rubrik. Det är allt. Och kom ihåg; ett ord är ingen dikt, men två ord är en dikt. Då kör vi.
Jag rör mig i ett rum
SvaraRaderaOch andas in en doft
Ljudlösa steg och kalla tår
Ett mjölkglas i min hand
Det skvimpar när jag går
En blöt fläck på en matta
Den mörknar och sugs upp
Jag hörs inte alls
Och syns inte här bredvid
Mina fingertoppar mot hud
Precis där pulsen slår
Jag ser hur huden rör sig
Hur livet bultar förbi
Jag andas in en doft
Och går med kalla tår
Över en matta som är blöt
Nu
Nu kan du glömma bort