Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Kom skriv med mig
Så funkar det och varför
Jag längtar efter att skriva igen. Men att börja är alltid svårt. Därför börjar jag alldeles i början. Vid skrivövningen.
Varje vecka, eller kanske oftare, lägger jag upp en mening, ett citat, ett ord som jag slumpmässigt plockat från en bok, en tidning, kanske ett brev. Kanske en bild, ett ljud.
Sedan skriver jag något utifrån det. Eller inte. Som det kommer.
Det finns inte bra och dåligt, vackert eller fult. Bara ord. Eller tystnad.
Jag ger mig 5 minuter att skriva. Inte mer. Det är mitt sätt att lura mig själv till nya platser.
Vill du vara med?
Klicka på inlägget och lägg in din text i kommentarsfältet. Den behöver inte ha någonting med de andra texterna att göra, den behöver ingenting alls annat än att på något sätt ta avstamp i inläggets rubrik. Det är allt.
Och kom ihåg; ett ord är ingen dikt, men två ord är en dikt.
Då kör vi.
Varje vecka, eller kanske oftare, lägger jag upp en mening, ett citat, ett ord som jag slumpmässigt plockat från en bok, en tidning, kanske ett brev. Kanske en bild, ett ljud.
Sedan skriver jag något utifrån det. Eller inte. Som det kommer.
Det finns inte bra och dåligt, vackert eller fult. Bara ord. Eller tystnad.
Jag ger mig 5 minuter att skriva. Inte mer. Det är mitt sätt att lura mig själv till nya platser.
Vill du vara med?
Klicka på inlägget och lägg in din text i kommentarsfältet. Den behöver inte ha någonting med de andra texterna att göra, den behöver ingenting alls annat än att på något sätt ta avstamp i inläggets rubrik. Det är allt.
Och kom ihåg; ett ord är ingen dikt, men två ord är en dikt.
Då kör vi.
Annan inspiration
// Sofia
Bilder här är mina om inte annat anges.
Kom skriv med mig
En sekund. Tyngdlöshet. Det var som att nudda vid ingenting. Och ändå, ändå som att min hand kunde känna flera hundra ton, flera hundra levnadsår under sig. Ett liv som inte längre fanns. En hud som hade torkat lite, ett ytskikt i behov av smörjelse. Rynkor djupa som raviner. Små små hårstrån som en hel skog.
SvaraRaderaMin stryker sakta, sakta över kinden. Sista gången. Närkontakt. Hud. Liv. Nu fanns det inte mer.
doften av ditt liv
SvaraRaderafinns kvar i dina kläder
för mig att andas in
du är så nära
men inte längre här
hos mig
kudden som ditt hår vidrört
varje natt
ropar efter mig
djupa andetag
konstgjord andning
villfarelse
skuggan av din kropp
minnet av din själ
undflyr mig