Nysnön som föll inatt i stora sjok har redan börjat smälta. Det är ingen mening att ta med pulkan till parken längre. Och några snögubbar som han tjatat om att få göra hela morgonen är det inte tal om. Han kommer att bli så besviken. Hon avskyr det. Vill inte alls gå ut. Vill bara krypa in under täcket och gömma sig tills vintern är slut för gott, gömma sig tills vårsolen övergått i höstregn och allt börjar om på nytt i evigheters helvete. Hon suckar. Hon ska vara tapper. Det kommer att gå bra. Inte gråta, inte gråta! Ler sedan mot pojken som står framför henne, påbylsad och redo. Blinkar bort tårarna och tar ett djupt andetag. -Kom älskling, så går vi till backen och åker pulka. Vill du att jag ska dra dig?
Jag längtar efter att skriva igen. Men att börja är alltid svårt. Därför börjar jag alldeles i början. Vid skrivövningen.
Varje vecka, eller kanske oftare, lägger jag upp en mening, ett citat, ett ord som jag slumpmässigt plockat från en bok, en tidning, kanske ett brev. Kanske en bild, ett ljud. Sedan skriver jag något utifrån det. Eller inte. Som det kommer. Det finns inte bra och dåligt, vackert eller fult. Bara ord. Eller tystnad. Jag ger mig 5 minuter att skriva. Inte mer. Det är mitt sätt att lura mig själv till nya platser.
Vill du vara med? Klicka på inlägget och lägg in din text i kommentarsfältet. Den behöver inte ha någonting med de andra texterna att göra, den behöver ingenting alls annat än att på något sätt ta avstamp i inläggets rubrik. Det är allt. Och kom ihåg; ett ord är ingen dikt, men två ord är en dikt. Då kör vi.
Nysnön som föll inatt i stora sjok har redan börjat smälta. Det är ingen mening att ta med pulkan till parken längre. Och några snögubbar som han tjatat om att få göra hela morgonen är det inte tal om. Han kommer att bli så besviken. Hon avskyr det. Vill inte alls gå ut. Vill bara krypa in under täcket och gömma sig tills vintern är slut för gott, gömma sig tills vårsolen övergått i höstregn och allt börjar om på nytt i evigheters helvete. Hon suckar. Hon ska vara tapper. Det kommer att gå bra. Inte gråta, inte gråta! Ler sedan mot pojken som står framför henne, påbylsad och redo. Blinkar bort tårarna och tar ett djupt andetag.
SvaraRadera-Kom älskling, så går vi till backen och åker pulka. Vill du att jag ska dra dig?
Han tänker gå, han är redan påklädd, han tänker inte stanna på kaffe. Han kommer inte ikväll, och inte imorgon. Det är för sent. Faan!
SvaraRadera