Jag längtar efter att skriva igen. Men att börja är alltid svårt. Därför börjar jag alldeles i början. Vid skrivövningen.
Varje vecka, eller kanske oftare, lägger jag upp en mening, ett citat, ett ord som jag slumpmässigt plockat från en bok, en tidning, kanske ett brev. Kanske en bild, ett ljud. Sedan skriver jag något utifrån det. Eller inte. Som det kommer. Det finns inte bra och dåligt, vackert eller fult. Bara ord. Eller tystnad. Jag ger mig 5 minuter att skriva. Inte mer. Det är mitt sätt att lura mig själv till nya platser.
Vill du vara med? Klicka på inlägget och lägg in din text i kommentarsfältet. Den behöver inte ha någonting med de andra texterna att göra, den behöver ingenting alls annat än att på något sätt ta avstamp i inläggets rubrik. Det är allt. Och kom ihåg; ett ord är ingen dikt, men två ord är en dikt. Då kör vi.
jag lever med en man. han är min. en fin en. jag tycker om när han visar vägen. jag tycker om att han tycker om mig.
SvaraRaderadet är om natten
SvaraRaderainsikten kommer
när man hör andetagen bredvid
och inser
att man inte kan leva
utan dem
Han tar i mig med tillförsikt
SvaraRaderaOch beslutsamhet
Hans händer är ömsom lätta
Ömsom hårda
Han kysser mig av gammal vana
Och med nyfikenhet
Han kittlar mig lekfullt
Och allvarligt
Han rör vid mig retsamt
Och kärleksfullt
Han är i mitt allra innersta
Och i min yttersta periferi
Han är mitt allt
Och just därför åtrår jag honom så hopplöst