Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Kom skriv med mig
Så funkar det och varför
Jag längtar efter att skriva igen. Men att börja är alltid svårt. Därför börjar jag alldeles i början. Vid skrivövningen.
Varje vecka, eller kanske oftare, lägger jag upp en mening, ett citat, ett ord som jag slumpmässigt plockat från en bok, en tidning, kanske ett brev. Kanske en bild, ett ljud.
Sedan skriver jag något utifrån det. Eller inte. Som det kommer.
Det finns inte bra och dåligt, vackert eller fult. Bara ord. Eller tystnad.
Jag ger mig 5 minuter att skriva. Inte mer. Det är mitt sätt att lura mig själv till nya platser.
Vill du vara med?
Klicka på inlägget och lägg in din text i kommentarsfältet. Den behöver inte ha någonting med de andra texterna att göra, den behöver ingenting alls annat än att på något sätt ta avstamp i inläggets rubrik. Det är allt.
Och kom ihåg; ett ord är ingen dikt, men två ord är en dikt.
Då kör vi.
Varje vecka, eller kanske oftare, lägger jag upp en mening, ett citat, ett ord som jag slumpmässigt plockat från en bok, en tidning, kanske ett brev. Kanske en bild, ett ljud.
Sedan skriver jag något utifrån det. Eller inte. Som det kommer.
Det finns inte bra och dåligt, vackert eller fult. Bara ord. Eller tystnad.
Jag ger mig 5 minuter att skriva. Inte mer. Det är mitt sätt att lura mig själv till nya platser.
Vill du vara med?
Klicka på inlägget och lägg in din text i kommentarsfältet. Den behöver inte ha någonting med de andra texterna att göra, den behöver ingenting alls annat än att på något sätt ta avstamp i inläggets rubrik. Det är allt.
Och kom ihåg; ett ord är ingen dikt, men två ord är en dikt.
Då kör vi.
Annan inspiration
// Sofia
Bilder här är mina om inte annat anges.
Kom skriv med mig
Hon trodde att hon var fri men det var hon inte. Hon stod i parken under gatlyktan. Slask upptill ankeln, stövlar som börjat ta in vatten, precis som hon börjat ta in sanningen. I parken där de legat på en filt hela sommaren. Lekt ett par hela långa soliga sommaren. Nu, med blöta strumpor, så minns hon. En annan park. En helt annan händelse. Ett minne som kom att överskugga allt. Hon hade sett honom i den parken utan att han visste att hon var där. Hon såg honom prata med en annan. Såg hans hand smeka en annan kind. Hon stod gömt bakom ett träd, bakom en liten paviljong, bakom vad som helst för att kunna se vad de två gjorde.
SvaraRaderaNu förstod hon. Det minnet av honom i den parken kom tillbaka. Det var verkligen så att han funnit en annan flicka. Hon hade trott att det hon sett inte var på riktigt. Så dum hon var. Man måste våga lita på det man sett.
Stövlarna hade nu vatten upp vaderna. Hon var nära att drunkna.
nope
SvaraRadera