// Öppna den där översta skjortknappen och dra med fingret innanför kragen. Gör det. För min skull. För att jag kan leva så bra då, för att alla morgnar som ska komma får plats innanför den styva bomullen, för att den där enkla gesten är mitt kvitto, min biljett. Du vrider ditt huvud upp och bort när du gör det, som om du blottade strupen och sa "du är mitt hjärta, ät mig". Jag kommer aldrig kunna förklara hur mycket intimare din krage är än din hand om mitt bröst på natten. Så gör det bara. Jag behöver det. //
Jag längtar efter att skriva igen. Men att börja är alltid svårt. Därför börjar jag alldeles i början. Vid skrivövningen.
Varje vecka, eller kanske oftare, lägger jag upp en mening, ett citat, ett ord som jag slumpmässigt plockat från en bok, en tidning, kanske ett brev. Kanske en bild, ett ljud. Sedan skriver jag något utifrån det. Eller inte. Som det kommer. Det finns inte bra och dåligt, vackert eller fult. Bara ord. Eller tystnad. Jag ger mig 5 minuter att skriva. Inte mer. Det är mitt sätt att lura mig själv till nya platser.
Vill du vara med? Klicka på inlägget och lägg in din text i kommentarsfältet. Den behöver inte ha någonting med de andra texterna att göra, den behöver ingenting alls annat än att på något sätt ta avstamp i inläggets rubrik. Det är allt. Och kom ihåg; ett ord är ingen dikt, men två ord är en dikt. Då kör vi.
//
SvaraRaderaÖppna den där översta skjortknappen och dra med fingret innanför kragen. Gör det. För min skull.
För att jag kan leva så bra då, för att alla morgnar som ska komma får plats innanför den styva bomullen, för att den där enkla gesten är mitt kvitto, min biljett. Du vrider ditt huvud upp och bort när du gör det, som om du blottade strupen och sa "du är mitt hjärta, ät mig".
Jag kommer aldrig kunna förklara hur mycket intimare din krage är än din hand om mitt bröst på natten.
Så gör det bara. Jag behöver det.
//