Jag längtar efter att skriva igen. Men att börja är alltid svårt. Därför börjar jag alldeles i början. Vid skrivövningen.
Varje vecka, eller kanske oftare, lägger jag upp en mening, ett citat, ett ord som jag slumpmässigt plockat från en bok, en tidning, kanske ett brev. Kanske en bild, ett ljud. Sedan skriver jag något utifrån det. Eller inte. Som det kommer. Det finns inte bra och dåligt, vackert eller fult. Bara ord. Eller tystnad. Jag ger mig 5 minuter att skriva. Inte mer. Det är mitt sätt att lura mig själv till nya platser.
Vill du vara med? Klicka på inlägget och lägg in din text i kommentarsfältet. Den behöver inte ha någonting med de andra texterna att göra, den behöver ingenting alls annat än att på något sätt ta avstamp i inläggets rubrik. Det är allt. Och kom ihåg; ett ord är ingen dikt, men två ord är en dikt. Då kör vi.
Is och kyla
SvaraRaderaDu räcker mig handen
leder mig över tröskeln
Inne i rummet
dofter kamouflerade av städning
människodofter
Du talar bara med mig
med ryggen emot
Jag öppnar munnen för att svara
men det är alltid för sent
Du ska aldrig sjunga för mig
tänker jag plötsligt
Is och kyla
är din hand i min svank
Inne i rummet
En whiskey ur minibaren
ingen plats att neka
Du talar om att ge och ta
men menar ta
Pressveck sylvassa
Först då blir jag rädd
Is och kyla
i din röst
Lägg dig ned
Jag är lite sned i ryggen
SvaraRaderaigen.
Den lilla djävulen
sitter på min axel.
Idag vill han ha semlor.