Jag längtar efter att skriva igen. Men att börja är alltid svårt. Därför börjar jag alldeles i början. Vid skrivövningen.
Varje vecka, eller kanske oftare, lägger jag upp en mening, ett citat, ett ord som jag slumpmässigt plockat från en bok, en tidning, kanske ett brev. Kanske en bild, ett ljud. Sedan skriver jag något utifrån det. Eller inte. Som det kommer. Det finns inte bra och dåligt, vackert eller fult. Bara ord. Eller tystnad. Jag ger mig 5 minuter att skriva. Inte mer. Det är mitt sätt att lura mig själv till nya platser.
Vill du vara med? Klicka på inlägget och lägg in din text i kommentarsfältet. Den behöver inte ha någonting med de andra texterna att göra, den behöver ingenting alls annat än att på något sätt ta avstamp i inläggets rubrik. Det är allt. Och kom ihåg; ett ord är ingen dikt, men två ord är en dikt. Då kör vi.
//
SvaraRaderaJag säger som det är.
//
Mitt hjärta rusar.
SvaraRaderaDet sticker i mina tår.
Jag önskar att jag vore som du får jag höra.
Nej, gör inte det. Ber jag leende.
Jag ser stark ut.
Men oj så lätt jag svajar.
Tänker jag.
Säger som vanligt ingenting.
plötsligt
SvaraRaderavar hon bara där
för 15 år sedan
hon
Något händer, något som jag är helt oförberedd på.
SvaraRaderaOch jag ler.
Äntligen, tillslut.